Jag har världens bästa vinter! Jag vill knappt åka hem. Jobbet känns bara som ett tidsfördriv, inget jobbigt jobb på det sättet även om vissa dagar är väldigt mycket stressigare än andra. Här har jag vänner för livet. Här är jag mig själv fullt ut. Usch vad jobbigt det kommer bli att åka hem. Så bra allt blev! Jag som var så orolig.

Det är inte jättelångt kvar på säsongen nu och snön börjar gå bort. Även här börjar det kännas som vår. Så härligt, så tråkigt. 

Kände att det var dags för en uppdatering. Jag älskar Lofsdalen!

Jag är som ett barn på julafton! Sedan jag flyttade hit har jag inte haft speciellt mycket internet mer än mobilen, men idag är det bytt och nytt och fungerar än så länge (peppar peppar) felfritt! Woohoo!! 

Något annat som är värt att nämna är att jag får finbesök av David på fredag och att samtal från Linnea och Alexandra gjorde min dag ännu bättre!

För första gången sedan jag kom hit känner jag mig inte helt 100%. Ikväll är jag bara 85%. Jag har blivit förkyld och tvingas acceptera att jag inte ska hitta på något ikväll. Det borde jag ha accepterat redan igår.

Nu nyser, snorar och hostar jag. Så fort jag går ut börjar mina ögon rinna av kylan. Ja, tacka vet jag termobyxor, mössa och mina lila fina Hestra-vantar! 

Jag saknar några godbitar. En godbit som jag lämnade kvar hemma, en familj som också lämnades kvar hemma och en godbit som på kort varsel blev tvungen att åka söder ut. 

På något sätt längtar jag till dagen då jag tar mitt pick och pack och drar söder ut, jag också. Men inte riktigt än. Jag har det så bra här. Det var längesedan allt kändes så himla bra trots en saknad av livet där hemma och en förkylning som kom väldigt olämpligt. Allting känns en aning kluvet, men vad gör det?

Nu ska jag sova bort förkylningen!

Jag vaknade upp till en av årets finaste dagar! Visserligen vaknade jag för sent för att åka till backen, så en promenad med goa tjejer fick det bli! Imorgon planerar vi dock för en grym dag i backen! JAJA JAA!!

Jag har det bra!

Jag har skrivit ett par inlägg som aldrig har blivit publicerade. Varför vet jag inte riktigt, har bara inte blivit klar och fått andra planer och slängt ihop datorn och inte kommit tillbaka på ett tag. Men nu! 

Min nyårskväll var riktigt bra! Med ett grymt gäng på Hovärken dansade jag ut 2011. Sedan dess har jag hunnit jobba, fira Lilla Nyår (en vecka efter vanliga nyår), vara i Åre, hänga med folkisfolk och kvadda bilen. Inget allvarligt, efter 20 minuter i verkstan var den som ny igen (ja...).

Nu är jag tillbaka i Lofsdalen. Tråkigt att lämna så härligt folkisfolk, men samtidigt så skönt att vara hemma igen! 

Där avslutar jag. Lever gör jag ju i alla fall!

En snabb uppdatering innan jag ska iväg till jobbet.

Jag har det himla fint, de kallar mig Lotten här, jag bor i ett hus med 5 andra, ikväll ska vi som inte jobbar åka upp till Hovärken på nyårsfest, ikväll ska det bli kallllllllt (-12 sisådär) och jag ska ha nylonstrumpor, på mitt jobb finns Sveriges godaste gulaschsoppa. 

Nu ska jag bli upphämtad. Tjo

Här ska jag nog klara av att leva ett tag! :)

Och så var julafton över för det här året också. Jag har haft en himla fin dag och kväll trots kaos i mitt huvud. Det känns inte helt lätt att flytta till ett ställe där man inte känner en själ. Men jag har ju mina egna sängkläder i alla fall. Hoppas att det går bra med det.

Dagen började med julfrukost, följt av skidåkning. Tyvärr är inte jättemånga backar öppna än, men det som är öppet är ändå rätt bra. Jag och pappa åkte och köpte ett par skidor till mig och jag fick blåa stavar. Så fint, så himla fint! Lite senare bar det av till familjen Jorlöv för traditionellt svenskt julfirande. God mat och fina julklappar. Bättre kan det inte bli, eller? Om man bortser från mitt huvud som ropar frågetecken till höger och vänster. Det blir nog ordning på det också!

Nu ska jag somna för att orka med ytterligare en dag i backen imorgon. Puss alla fina <3

Naima och Britta, ni är så himla fina!! ♥

Ingen är felfri. Vissa har bara större förmåga att dölja dem. 

Det är nästan så att man blir lite rädd när man inser att jag faktiskt åker om 1,5 vecka. Äntligen!!! Men fy, vad det skrämmer mig. Att inte få dagliga kramen av mamma, gör lite ont när jag tänker på det.

Jag har endast 3 pass kvar att jobba på mitt kära McDonalds. Åh, så härligt. Åh, så hemskt.


Ikväll somnar jag med en fin känsla inombords