För igår kväll hade mamma och pappa varit ute i skogen och sprungit. De hade orienterat och därför måste de såklart sitta och kommentera alla fel de gjorde "Ah, där sprang jag alldeles för långt! Och jag hittade inte 10:an förr än efter typ en kvart, hittade du den fort?". Jag kände inte direkt att jag ville vara med i deras diskussioner även om jag verkligen kände att jag också ville ut och visa vad jag går för. Så, jag ställde klockan på 9 men somnade om och kom upp vid 10. Jag hade inte sagt något till mamma och pappa ifall jag skulle ändra mig. Men nehehej, det hade jag inte. När jag väl klev upp åt jag en torr frukost och tog efter en stund på mig träningskläder. När jag kom ner märkte jag hur mammas face gick från natt till dag. Hon ville så gärna visa mig hur man tog ut kompassriktningen, lalala, som om jag inte redan kunde det eller? Det kunde jag faktiskt! I alla fall så tog jag mig ut och cyklade hela vägen upp till hjortgården, jag var ju typ slut när jag kom dit. Hehe, nej antagligen var jag inte det för jag tog mig till 14 kontroller, dvs alla på min karta! Jag blev så nöjd. Fast, ah, vi får väl se hur många gånger till jag springer... Jag antar att detta var något ovanligt beteende, men jag vet inte.

- Vet du!? Jag har spelat cello idag!

Hej.