Riktigt fet helg! Jag är nöjd till 1000! Nu har jag bara 90 sidor kvar att läsa tills imorgon. Skönt med framförhållning känner jag... Chillade ett tag med Abbe på golfbanan, vilket var lite (mycket) roligare än att läsa om en dvärg.

Woopwooooop!!!

Nya hörlurar, Spotify Premium, Veronica Maggios nya album. Hela världen är min.

Nu: psykologi

Klockan är 07.19 och jag är vaken. Jag vaknade för en halvtimma sedan och kunde inte somna om. Jag visste knappt att det kunde hända mig. Det är sjukligt sällan jag har svårt att sova. Nu tänkte jag dock att jag kunde ta tillfället i akt att använda hela dagen för en gångs skull och dessutom komma i säng vid en bra tid ikväll. Wow vilka planer! 

Tanken är att jag nu ska skriva på psykologiuppgiften. Därför har jag stängt ner allt vad Facebook och Spotify heter. Ååh, duktiga mig!

Jag älskar känslan av att åka hem från jobbet på kvällen. Klockan har ingen betydelse då. Jag, som vanligtvis är ganska överdrivet paranoid på kvällar, släpper alla nerver och bara är. Precis efter jobbet är jag odödlig. Bäst är sommarnätter, så sent som möjligt. Jag älskar sommarnätter!

Ikväll hälsar jag en god natt, iklädd haremsbyxor direktimporterade från Indien.

Bra dag. Sjukt bra dag! 

Jag sitter och luktar på en parfym, en parfym som får kvällen att bli lite mer extra än den varit. Hotellet var bra, trångt, mycket folk jag kände osv. Ändå var det inte fullbordat. Jag har svårt att sätta fingret på det, men det var inte helt 100. Jag var inte helt 100. Det var dock sällskapet! 

Nu ska jag somna in i parfymdoften.

Jag har minst sagt fått mycket att tänka på ikväll. Ibland vill jag kunna spara mina tankar utan att behöva skriva ner eller spela in dem muntligt. Jag vill bara att de ska finnas kvar utan min ansträngning. Jag litar på att minnet bevarar dem.

Välkommen hem Gabriella!! <3

Jag har några dagar gått och saknat något utan att veta vad det var jag saknade. Igår slog det mig att det var min cello jag saknade. Sedan jag var i Skåne i onsdags har jag plockat upp den ur fodralet, endast. Jag har även knäppt en gång på varje sträng för att försäkra mig om att det inte hade hänt någon olycka. Inget mer. Nu jävlar ska jag spela!

Runt halv 12 ska jag åka till Kicki för att bli upphämtad av Daniel som kör till Gööötet. För att slippa köpa fritidskort kände jag att den lösningen var den billigaste eftersom han ändå skulle dit med bil. Woopwoop.

6 veckor och två dagar. 44 dagar. Seriöst, 44 dagar. Det är ingenting. Om 44 dagar är skolan slut på riktigt. Det är ju lite läskigt faktiskt. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag kommer gråta eftersom det säkert är vissa personer jag aldrig kommer träffa igen. Här har man träffats vareviga vardag i tre år och plötsligt ska man aldrig mer ses över huvud taget. Tanken är skrämmande. Visserligen kommer det att bli skönt att känna att man har en stor bit av livet som faktiskt är avklarad. Bättre eller sämre resultat, vem bryr sig? Okej, jag bryr mig. Förmodligen kommer jag inte in på högskolan på det program jag vill men å andra sidan så finns det så mycket annat man kan göra. Jag orkar inte fokusera så mycket på högskolan. Jag ska nu i slutspurten göra så gott jag kan. Går det så går det, annars får det vänta på bättre tider.

Om en stund ska jag åka iväg till jobbet och tjäna lite kosing. Känns som om det kan behövas efter några veckors uppehåll i samband med sjukdom osv. Det är med andra ord bäst att vakna snart! 

CYA

En speciell kväll. Det är väl det enda. 

Du och jag.

Nu ska jag skriva lite om min dag. Den började 06.10 i en skön säng hos farmor och farfar. Efter ihoppackning och frukost åkte jag och pappa till Helsingborg, vidare till Råå och därefter Sundsgården som ligger någon kilometer utanför samhället. Eftersom vi var väldigt tidiga tog vi en liten sightseeing i självaste Råå också. Fantastiskt mysigt. Där vill jag bo. 

När vi väl hade kommit till folkhögskolan fick jag vänta lite till för att klockan skulle bli 09.00 då det var upprop. Folket där verkade lite så som jag hade tänkt mig. Några som verkade precis som jag, mindre onormala, och några som antingen hade lite för mycket av det ena eller det andra i huvudet. En kille plockade direkt upp sin dator och något CS-liknande spel när det var väntetid, vilket det var ganska mycket, och någon annan såg ut att ha ärvt sin mammas gamla kläder. En fin blandning var det i alla fall. 

Efter uppropet gick strömmen mot källaren och övningsrummen. Jag snodde åt mig ett rum där jag satt och övade i sisådär 40 minuter. Kändes fantastiskt bra att inte behöva vara sådär ytligt trevlig som man var mot alla. "Var kommer du ifrån?", "Har du sökt till fler skolor?"

När jag kände mig klar gick jag upp och skulle kolla hur schemat låg till och fick till min förvåning reda på att jag stod på tur att spela upp. Det kändes väldigt overkligt och jag kunde inte riktigt sätta mig in i situationen, vilket gjorde att jag inte var speciellt nervös. Underbart. Mot slutet av uppspelningen kände jag de vanliga nerverna som brukar komma sisådär 10 minuter innan mitt framförande. Att vissa partier gick bättre än andra var också lite förvånande. Själva uppspelningen gick otroligt fort och lika så de nästföljande timmarna av väntan på att få göra teoriprovet. 

Teoriprovet var en riktig flopp, ett nerköp, ett stort jävla FAIL i pannan. Jag satt där och var helt nollställd. Jag har aldrig hört talas om "funktionsanalys". Själv tyckte jag att det lät som matematik. Visserligen har jag hört orden dominant, subdominant och tonika förut, men inte fan har jag haft en aning om vad de betyder. Jag satt och log lite, chansade lite, tittade ut genom fönstret lite och gick därifrån. Som tur var inte hela provet fyllt med dominerande uppgifter, jag fick minsann dominera lite själv också (vitsigt, öh ja!). Efter provet kom pappa och hämtade mig och vi åkte hem, hem till mitt ostädade rum, hem till tryggheten.

När jag tänker efter så känns det på något vis som om jag har missat ett dygn. Jag kommer knappt ihåg den här dagen och den är inte ens slut än. Det är som om det inte har hänt. 

Nu ska jag snabbt titta igenom svenska B-häftet (som jag egentligen skulle ha läst igenom enligt planeringen) innan jag somnar.

Puss å kram

Om en timma åker bilen. Innan dess ska jag äta, packa det allra sista (typ datorn) och måla naglarna!

Sen: OFF TO SKÅNELAND

Imorgon smäller det. Imorgon tar jag och pappa en roadtrip till farmor och farfar. På onsdag gör jag min första uppspelning någonsin som betyder något eller vad man ska säga. 

Balskorna är köpta (se nedan), svenskhäftet är återfunnet. Jag orkar inte plugga mer matte. Ikväll är jag problemfri!

Jag använde den här idag. Tanken att hämta en sked och äta den slog mig. Asså... WOW

Jag uppdaterar och uppdaterar, flera gånger i minuten. Jag väntar inte på något speciellt utan bara en liten förändring, något nytt att läsa som jag inte har läst förut. Värdelöst är det. Bara massa waste of time, men sådan är jag idag. Waste of time.

Jag har idag växlat mellan att öva cello, plugga matte och slösa ännu mer tid vid den här maskinen. Kanske är bäst att stänga butiken för dagen snart.

Ta väl hand om er!

Ikväll sitter jag hemma insvept i mitt täcke och njuter med klassisk musik i öronen. Snorar gör jag också men det är knappt värt att nämnas en sådan här fin kväll. Att kvällen dessutom fylls av lite musikteori gör ingenting sämre, faktiskt!

Ibland könner jag att jag vill lite för mycket. Det är så mycket jag vill göra efter gymnasiet och jag kan inte komma på någon bra ordning att göra det på. På tisdag åker jag och pappa till skåne och Helsingborg för att jag ska spela upp för en folkhögskola. Ett steg på vägen mot den stora delen av livet, den del då man ska vara en originell Svensson. Jag är rädd, men samtidigt kan jag inte bärga mig förr än jag själv får kasta mig ut i den stora världen. Jag längtar och jag fruktar. Längtar och fruktar. Längtar. Fruktar.

Längtar. Fruktar. Längtar.

Saint-Saëns in my <3

The concerto of the concertos är avklarad. Ingen större cermoni direkt men en trevlig tillställning. Kändes dessutom fantastiskt att alla var lika nervösa så att jag slapp konkurrera med massa självsäkra personer eftersom jag var stört nervös jag också! Faktum är dock att det brukar vara värre. Kanske har jag äntligen börjat komma ifrån nervositeten? Eller i alla fall börjat lära mig att hantera den.

Jag avslutade dagen och konserten med en fin pizza i sällskap av mina bruscher Emil, Oscar och Krister. 

Till råge på allt så fyller världens bästa Kicki 19 idag!!! Grattis snygging! <3

Sov gott amigos (ehe?)

Idag ligger jag i sängen och snorar. Men det är härligt att dagen kan lyftas till en så mycket högre nivå av ett skypesamtal med fina vänner! 

Är du fortfarande arg?
Kan du fortfarande läsa mig?
Jag brukade skrika och gråta och spy
Men det fanns da'r
Jag minns de än
De bästa någonsin
Är du fortfarande arg?

Säkert! <3