Like a star, like a hero

Nu ska jag skriva lite om min dag. Den började 06.10 i en skön säng hos farmor och farfar. Efter ihoppackning och frukost åkte jag och pappa till Helsingborg, vidare till Råå och därefter Sundsgården som ligger någon kilometer utanför samhället. Eftersom vi var väldigt tidiga tog vi en liten sightseeing i självaste Råå också. Fantastiskt mysigt. Där vill jag bo. 

När vi väl hade kommit till folkhögskolan fick jag vänta lite till för att klockan skulle bli 09.00 då det var upprop. Folket där verkade lite så som jag hade tänkt mig. Några som verkade precis som jag, mindre onormala, och några som antingen hade lite för mycket av det ena eller det andra i huvudet. En kille plockade direkt upp sin dator och något CS-liknande spel när det var väntetid, vilket det var ganska mycket, och någon annan såg ut att ha ärvt sin mammas gamla kläder. En fin blandning var det i alla fall. 

Efter uppropet gick strömmen mot källaren och övningsrummen. Jag snodde åt mig ett rum där jag satt och övade i sisådär 40 minuter. Kändes fantastiskt bra att inte behöva vara sådär ytligt trevlig som man var mot alla. "Var kommer du ifrån?", "Har du sökt till fler skolor?"

När jag kände mig klar gick jag upp och skulle kolla hur schemat låg till och fick till min förvåning reda på att jag stod på tur att spela upp. Det kändes väldigt overkligt och jag kunde inte riktigt sätta mig in i situationen, vilket gjorde att jag inte var speciellt nervös. Underbart. Mot slutet av uppspelningen kände jag de vanliga nerverna som brukar komma sisådär 10 minuter innan mitt framförande. Att vissa partier gick bättre än andra var också lite förvånande. Själva uppspelningen gick otroligt fort och lika så de nästföljande timmarna av väntan på att få göra teoriprovet. 

Teoriprovet var en riktig flopp, ett nerköp, ett stort jävla FAIL i pannan. Jag satt där och var helt nollställd. Jag har aldrig hört talas om "funktionsanalys". Själv tyckte jag att det lät som matematik. Visserligen har jag hört orden dominant, subdominant och tonika förut, men inte fan har jag haft en aning om vad de betyder. Jag satt och log lite, chansade lite, tittade ut genom fönstret lite och gick därifrån. Som tur var inte hela provet fyllt med dominerande uppgifter, jag fick minsann dominera lite själv också (vitsigt, öh ja!). Efter provet kom pappa och hämtade mig och vi åkte hem, hem till mitt ostädade rum, hem till tryggheten.

När jag tänker efter så känns det på något vis som om jag har missat ett dygn. Jag kommer knappt ihåg den här dagen och den är inte ens slut än. Det är som om det inte har hänt. 

Nu ska jag snabbt titta igenom svenska B-häftet (som jag egentligen skulle ha läst igenom enligt planeringen) innan jag somnar.

Puss å kram



Kommentarer

Lämna ditt spår:

Ditt namn:
Kommer du tillbaka?
Din mail: (bara jag ser)

Din blogg jag kan besöka:

Ordet är fritt:

Trackback