6 veckor och två dagar. 44 dagar. Seriöst, 44 dagar. Det är ingenting. Om 44 dagar är skolan slut på riktigt. Det är ju lite läskigt faktiskt. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag kommer gråta eftersom det säkert är vissa personer jag aldrig kommer träffa igen. Här har man träffats vareviga vardag i tre år och plötsligt ska man aldrig mer ses över huvud taget. Tanken är skrämmande. Visserligen kommer det att bli skönt att känna att man har en stor bit av livet som faktiskt är avklarad. Bättre eller sämre resultat, vem bryr sig? Okej, jag bryr mig. Förmodligen kommer jag inte in på högskolan på det program jag vill men å andra sidan så finns det så mycket annat man kan göra. Jag orkar inte fokusera så mycket på högskolan. Jag ska nu i slutspurten göra så gott jag kan. Går det så går det, annars får det vänta på bättre tider.

Om en stund ska jag åka iväg till jobbet och tjäna lite kosing. Känns som om det kan behövas efter några veckors uppehåll i samband med sjukdom osv. Det är med andra ord bäst att vakna snart! 

CYA