När man jobbar frukost är man ganska ensam om man bortser från några kunder som kommer in lite då och då. Det innebär att man får en hel del tid för sig själv då man går runt och pysslar med annat. När man får tid för sig själv tänker man. Så tänkte jag i alla fall. Självklart går min hjärna på höga varv, men konstigt nog inte lika höga som jag förväntade mig när jag för två veckor sedan började jobba frukosttider. Men jag måste nog ändå säga att timmarna mellan 06.30 och 10.00 är de timmarna på dygnet jag tänker mest nu för tiden, i alla fall när jag jobbar. 

Jag tycker inte om problem. De skjuter jag åt sidan. Jag tycker heller inte om att överanalysera bra saker så att det blir en negativ klang på det hela. Det skjuter jag inte åt sidan, jag överanalyserar ändå. Jag är en person som analyserar gång på gång. Egentligen tror jag att många gör det, speciellt tjejer. Jag kan gå och tänka ut handlingar som ännu inte gjorts, kommentarer som ännu inte sagts och blickar jag ännu inte har fått bara för att få det att låta negativt och för att än en gång trycka ner mig själv ännu lite längre in i skosulorna. Kanske är det egentligen ingen bra idé att låta mig jobba frukosttider... Men det har sin charm. Det är härligt att min högsta önskan är att gå och lägga mig när klockan är 22. Jag känner mig lite yngre, lite fräschare och lite viktigare. 

Det är nog precis det jag önskar att vara nu förresten - lite yngre, lite fräschare och framför allt lite viktigare. I övrigt trivs jag som fisken i vattnet!