TACK!
Igår kom Naima. Vi fotade och hade bara kul, som vanligt med andra ord!
Idag åkte hon hem, eller inte direkt. Hon är nu på väg mot Stockholm för att söka visum. När jag kom upp på mitt rum igen började jag nästan gråta, ärligt talat! På datorn stod pandorapåsen som var fylld med en berlock (ängeln!), choklad och ett kort!
Tänk att du, lilla Jo, redan hunnit bli 17 år, det är helt galet vad fort tiden går när man har roligt!
Nu ska jag snart fly jättelångt härifrån, och jag kommer sakna dig helt GALET mycket. Men för att det inte ska bli alltför tyst och lugnt här hemma, så kommer denna lilla filur få ta vara på dig istället för mig (vid de tillfällen som alla mejl och skypetiden inte räcker till) och hålla dig i handen vid alla de tillfällen livet går emot en (för det gör det!!!).
Men kom ihåg att det ALLTID finns ljus i slutet av tunneln, det går ALLTID att lösa!
Nej, nu tycker jag att du skall njuta av att du fortfarande är tonåring, du har hela livet framför dig! Så några triljoners bamse-grattiskramar från din (to-be-super-american) best friend forever! //Naima
Tack så jättemycket! Jag kan inte sluta le nu <3 Jag har aldrig ätit något så galet gott som den chokladen! Lyx på hög nivå! Nu ska jag torka tårarna (okej, så farligt kanske det inte var, men nästan) och läsa en stund innan gospelkonserten ikväll. :)
Kommentarer
Trackback