Nu nyser, snorar och hostar jag. Så fort jag går ut börjar mina ögon rinna av kylan. Ja, tacka vet jag termobyxor, mössa och mina lila fina Hestra-vantar!
Jag saknar några godbitar. En godbit som jag lämnade kvar hemma, en familj som också lämnades kvar hemma och en godbit som på kort varsel blev tvungen att åka söder ut.
På något sätt längtar jag till dagen då jag tar mitt pick och pack och drar söder ut, jag också. Men inte riktigt än. Jag har det så bra här. Det var längesedan allt kändes så himla bra trots en saknad av livet där hemma och en förkylning som kom väldigt olämpligt. Allting känns en aning kluvet, men vad gör det?
Nu ska jag sova bort förkylningen!
0