Ibland könner jag att jag vill lite för mycket. Det är så mycket jag vill göra efter gymnasiet och jag kan inte komma på någon bra ordning att göra det på. På tisdag åker jag och pappa till skåne och Helsingborg för att jag ska spela upp för en folkhögskola. Ett steg på vägen mot den stora delen av livet, den del då man ska vara en originell Svensson. Jag är rädd, men samtidigt kan jag inte bärga mig förr än jag själv får kasta mig ut i den stora världen. Jag längtar och jag fruktar. Längtar och fruktar. Längtar. Fruktar.

Längtar. Fruktar. Längtar.