Ibland, ganska ofta, blir jag nästan gråtfärdig när jag inser att jag snart måste bli vuxen. Jag blir mest gråtfärdig med tanke på att jag slutar skolan om mindre än ett halvår och det är något man ett helt liv har sett fram emot, och nu är det bara runt husknuten likcom. Jag måste ta tag i livet, veta vad jag ska hitta på till hösten osv. Om jag hade bott själv nu hade mitt liv inte hållit ihop för fem öre. Jag är seriös. Det hade inte funkat. Vilken tur att jag bor hemma! 

Jag släckte inte lampan efter familjesnacket som för visso flippade ur lite sådär som det brukar, idag fick vi lyssna till Jussi Björling då han så fint sjöng Till havs. Men fortfarande är jag ju vaken liksom... Dock ska jag nog släcka snart för att orka upp till avslutningen imorgon. Det blir fantastiskt chilligt! :) PUSS